bokbloggen.com

En hjärtformad ask är Hills första roman och debuten har rosats av kritiker i USA. Joe Hill heter egentligen Joseph Hillstrom King. Anledningen till att han har valt att skriva under pseudonym är att han inte vill utnyttja berömmelsen från sin mer kände far; Stephen King. När nu Hills identitet är avslöjad får han ändå stå ut med jämförelserna.

Judas Coyne är en avdankad berömd death metal-sångare som samlar på morbida föremål. När hans assistent hittar ett spöke till försäljning på Internet nappar Judas direkt. Några dagar senare anländer en kostym i en svart hjärtformad ask som tillhör spöket, Craddock McDermott. Craddock är ute efter hämnd visar det sig, eftersom hans styvdotter Anna blivit dumpad av Judas och senare hittats död i badkaret med avskurna handleder.

Det märks tydligt i boken att Hill har ärvt sin fars talang. De första 150 sidorna är bland det mest skrämmande jag läst på länge. Den som gillar en riktigt bra spökhistoria har något att se fram emot. Precis som King lyckas Hill med svårigheten att skriva om övernaturliga saker på ett trovärdigt sätt.

Samtidigt som Judas och hans flickvän Mary Beth, eller Georgia som hon kallas, slåss mot spöket ligger Judas far för döden. Judas har inte träffat honom på över 30 år och har ingen önskan att göra det heller. Spökhistorien utvecklas allt eftersom till en berättelse om fäder som sviker och förstör sina barns framtid. Även om spänningsmomentet tappar lite tempo efter den nervkittlande inledningen blir den inte mindre skrämmande. Precis som författaren går de flesta karaktärerna i boken under pseudonym och de måste hantera sitt förflutna och relationen till sina anhöriga.

Hill har skrivit en strålande debutroman som inte bara är en skräckhistoria. Karaktärerna och relationerna dem emellan beskrivs på ett gripande sätt. I och med att man gradvis märker att förhållandet mellan Judas och Georgia fördjupas av den gemensamma kampen mot spöket, växer också läsarens känsla för paret. Man får se fler sidor av båda två, vilket gör dem mycket levande.

Suverän debutroman. Olof, Carolina och Fabian hängde mycket tillsammans under universitetstiden, men Olof har inte hört av sina vänner på mer än tio år. Förrän nu. Olof är idag doktorand i historia och kämpar med sin avhandling, men allt avbryts då han får ett paket från Fabian som innehåller en CD.

Olof kollar igenom Fabians efterforskningar på CD:n men tänker inte så mycket mer på det förrän Carolina ringer och berättar att hon har fått ett likadant paket och att Fabian är anmäld försvunnen någonstans i Västerbottens inland. De två börjar forska i Fabians material och det verkar som att han var något på spåren, svenska nazivänner och royalister i mäktiga sällskap.

Boken är skriven på härlig svenska med enormt ordförråd, och referenserna till svensk historia är inte för detaljerade och tråkiga utan precis rätt för att skänka historien lite kraft. Andreas beskriver skogen på ett sätt som ger mig kalla kårar eftersom jag känner igen känslan:

“Tyst Olof!” väste hon och kisade nervöst mot skogsbrynet.

Egentligen var det bara ett hastigt ögonkast, likafullt kände jag hur ilningarna kom krypande längs ryggraden. Kunde Carolina också förnimma det - att det var något galet med skogen härute? Rörelserna som anades bland de väldiga stammarna var alldeles för tunga och regelbundna för den svaga vårvinden. Grenarna vajade som utväxter från ett levande korallrev. Jag tyckte inte om träden här ute, gillade dem inte alls. De utstrålade en vilja. En observerande, reflekterande och kalkylerande närvaro.

Som om någon höll oss under uppsikt.

Man behöver inte nödvändigtvis vara bekant med djupa skogars hotfulla vajande i en lätt bris för att njuta av denna bok. Om året var till ända skulle jag säga att detta är årets bästa bok. Skräck, thriller, historia och övernatur i en perfekt blandning.

Moln av nanorobotar. Ett experiment i Nevadaöknen misslyckas katastrofalt och ett moln av nanopartiklar släpps ut i naturen. Nanopartiklarna är skapade på uppdrag av Pentagon och programmerade att agera som rovdjur i flock. För varje sekund blir de allt intelligentare och farligare.

Michael Crichton tar i denna bok, som han så ofta gör, ett hett forskningsområde och tänker ihop en historia om hur det skulle kunna gå väldigt fel. Jag gillar det, men jag är svag för teknik (nördig tror jag det kallas) så för någon som inte är fascinerad av aktuell forskning är det kanske inte lika roligt att läsa Rovdjur.

Som alltid så har Crichton sina fakta att förvilla läsaren med medan han klämmer in en och annan osanning som man sväljer i förbifarten. Allt blandas i magen till en halvt trovärdig, fullt skrämmande historia om samvetslösa små maskiner som bara följer sin programmering, med ödesdigra resultat.

Skräck i Sverige med en nypa samisk mytologi. Helena Torvald, ej trådsmal och smått alkoholiserad arkeolog, hittar en välbevarad kropp uppe på Stalofjället. Det visar sig att fyndet har varit en kvinna som en gång blev offrad och begravd i en myr. Detta är sensationellt eftersom vetenskapen inte har så bra koll på offer bland samer från den tiden.

Tyvärr verkar det som att kvinnan offrades av en högst verklig anledning, och inte bara på grund av vidskepelse. När kvinnans kropp förs bort från fjället släpps urgamla krafter loss, och de vill förstås bara ont. Helenas band till offret och den gamla ondskan är starka och hon är nu den enda som kan ställa allt till rätta igen.

Jag måste säga att jag diggar Fördömd lika hårt som Freja, Idun och Saga. Johanne Hildebrandt har återigen lyckats blanda mytologi med fiktion på ett mycket tillfredsställande sätt. Som skräckroman är den imponerande obehaglig och det övernaturliga känns mer berättigat i och med mytologin som uppbackning.

Mycket bra bok, Johanne, men var snäll och ta tillbaks det där om att detta var din sista roman.

[Fördömd ISBN:9137127721]

Thad Beaumont är en författare som kritikerna älskar och som vinner förnäma priser men som inte säljer så många böcker. George Stark, däremot, säljer massor av böcker med sin favorit-protagonist Alexis Machine, vilken älskar att skära i folk med rakkniv. Vad ingen vet är att Beaumont och Stark är samma person, att Stark är en pseudonym.

Thad bestämmer sig för att avliva Stark, avslöja att de är samma person och lägga honom på hyllan. Thads fru är speciellt glad över detta eftersom Thad ibland verkar bli en annan person när han antar rollen Stark.

En dag knackar polisen på dörren och anklagar Thad för mord, en medarbetare på hans förlag har mördats och Thads fingeravtryck finns överallt på brottsplatsen. Dessutom har offret skurits med en rakkniv.

Stark är en bra bok, men inte en av Kings mest kända och det kan bero på att den är högst “overklig” och att man inte får så många svar när man läser den. Men det gör inget tycker jag, ta av dig tänkarhatten och sluka romanen.

Boken är tillägnad Richard Bachman.

[Stark (The Dark Half) ISBN:045052468X]

Dean R. Koontz, kanske någon säger, han är ju bara en urvattnad version av Stephen King. Det var en trångsynt förolämpning av mr. King, skulle jag kunna kontra i sådana fall. Men det skulle vara orättvist mot Koontz. För tio år sedan slukade jag hans böcker som om de vore gjorda av choklad och täckta med jordnötssmör. Inte nuförtiden dock, förutom denna bok som jag har tuggat i mig fem gånger om nu.

Slim MacKenzie har vad han själv kallar ’skymningsögon’. Han kan se igenom vissa människors yttre och därinne skönja troll; onda varelser som livnär sig på lidande. De ser ut som vanliga människor och uppför sig oftast som vanliga människor, men deras hunger efter förstörelse och förnedring är omättlig.

Slim dödar alla troll han hittar. Han tvivlar dock på sig själv ibland och funderar på om han kanske är galen, ser ondska i andra när det egentligen är han själv som är ond. På ett kringresande tivoli träffar han andra med skymningsögon; bundsförvanter som kan hjälpa honom i hans hopplösa, rasande kamp mot trollens konspiration.

Vad är det som är så himla bra med den här boken? Jag vet inte. Kanske är det så att kringresande tivolin alltid är en bra grogrund för fängslande historier. Hur som helst så har Koontz i denna bok verkligen lyckats förmedla den känsla av ensamhet som Slim MacKenzie lider av, de mörka miljöerna och den småaktiga ondskan. Jag vill mena att ‘Twilight Eyes’ är olikt allt annat Koontz skrivit (och jag har läst de flesta av hans böcker som skrevs före början av nittiotalet), men ändå inom hans favoritgenre.

OBS! Denna bok är på engelska. På svenska heter den ‘Skymningsögon’ och är svår att få tag på.

[Twilight Eyes ISBN:0425100650]