bokbloggen.com

Edward Tulane är en alldeles särkskild kanin i porslin – med riktiga kaninöron och en elegant garderob, han har till och med ett fickur i guld. Hans ägare, den tioåriga Abilene Tulane älskar honom över allt annat.

”Hör på nu Edward”, sa hon till honom när hon var färdig med att dra upp klockan. ”När den stora visaren står på tolv och den lilla på tre så kommer jag hem till dig”.

Hon satte Edward på en stol i matsalen och placerade stolen så att Edward kunde titta ut genom fönstret och se gångstigen som ledde fram till familjen Tulanes ytterdörr. Abilene såg till att klockan vilade mot hans vänsterben. Så kysste hon honom på örspetsarna och gick sin väg, och Edward satt hela dagen och stirrade ut över Egypt Street medan han lyssnade till klockans tickande och bara väntade.

Av alla årstider tyckte kaninen bäst om vintern, för då gick solen ner tidigt och matsalsfönstren blev mörka så att Edward kunde se sin egen spegelbild i glaset. Och vilken spegelbild det var! Så elegant han såg ut! Edward upphörde aldrig att häpnas över hur fin han var.

Edward bryr sig inte om något eller någon annan än sig själv, och han är likgiltig inför Abilenes ovillkorliga kärlek. Men händer det sig så att Edward slungas ut sin ägares trygga famn och ner i havet. Edward får uppleva en fantastisk resa där han får lära känna många nya vänner, och framför allt, vad kärlek är. I slutet av boken är Edward fylld av så mycket kärlek att det spiller över till dig och du blir alldeles varm inombords.

Det här är den finaste barnbok du kan tänka dig, med ljuvliga bilder. Kapitlen är inte så långa och det är stor text, men jag kan tänka mig att den här boken passar bäst att läsa högt för någon. En helt underbar bok!

Denna bok var jag tvungen att läsa i skolan, och jag är oerhört tacksam över det. Boken handlar om William som bor i London tillsammans med sin superkristna Mamma ,  boken utspelar sig under andra världskriget.  Mamman skickar iväg sin son ut till landet eftersom det är säkrare där och att han ska få lite frisk luft, hennes krav är att han ska bo hos en kyrklig person.

William hamnar hos Mr. Tom Oakley en lite äldre man som jobbar på kyrkogården och har ett hus bredvid, Mr. Oakley har avskärmat sig från omvärlden sen många år tillbaka då hans hustru dog när hon födde deras son. Även sonen dog några månader sedan och Mr. Oakley tappade sin livslust och försvann in i sig själv.

När William kommer till Mr. Oakley så är hela hans taniga kropp fylld med blåmärken och sår efter hans mammas misshandel. William är livrädd för allt och gör allt för att inte synas och höras. Mr. Oakley blir förfärad över vad som har hänt och hjälper pojken att återfå sin livslust, finna krafter och växa till sig och få muskler. Så småningom så försvinner hans sår och blåmärken och han börjar leva upp och beter sig så som en pojke ska vara. Glad och lycklig.  Även Mr. Oakley får tillbaka sitt liv och blir väldigt förtjust i pojken, han lever upp och börjar umgås med byborna igen.

Men en dag sker det…. Ett brev från Williams mamma kommer, hon har blivit sjuk och vill att han ska komma hem och hjälpa till. William åker tillbaka till sitt helvete och Mr. Oakley försöker överleva sin saknad efter William. Men efter att William inte hör av sig även fast Mr. Oakley har bett honom skriva och skickat med papper och frimärken så reser han till London för att försöka hitta den pojke som han har tagit till sitt hjärta…

Detta är en fantastiskt vacker historia, en riktig klassiker som man bör läsa någon gång i sitt liv.

Johannas modiga idé är att anordna Berättardagar i sin klass om sitt och andras funktionshinder. Johanna är 14 år och går i sjätte klass, hon har ett funktionshinder som gör att hon har svårt att ”ta in” saker och har bl.a. svårt att hitta. I skolan blir hon mobbad, framför allt av Stina och Agnes i klassen. För att de ska förstå henne bättre vill hon förklara varför hon är lite annorlunda.

Johanna tar med några kompisar med funktionshinder som hon känner sedan tidigare och Karin som är vuxen och har pratat i radio om sitt funktionshinder. Johannas fröken Ann-Louise engagerar sig väldigt mycket i idén och gör det som en del i undervisningen kring mänskliga rättigheter. Så småningom föreslår hon också att Johanna och de andra ska skriva en bok om sina erfarenheter.

Jag ville gärna tycka om den här boken, men tyvärr blev det en besvikelse. Syftet med boken är jättebra och jag hade önskat att den tog tag mer. Kanske är det för att jag numera är ovan att läsa ungdomsböcker, men den kändes inte trovärdig. Det låter väl lite konstigt eftersom författaren själv har ett funktionshinder och boken är skriven ur egna erfarenheter. Framför allt känner jag inte att Johanna och de andra har ett språk och ett sätt att bete sig som ungdomar gör, funktionshinder eller inte. Alla barn och ungdomar är med i boken känns lillgamla och präktiga. Förhoppningsvis kan en del ändå inspireras av boken för den har ett bra budskap.

I denna bok får vi följa Alexandra som går på gymnasiet, Alexandra har precis avslutat en rättegång, Ivan som är hennes styvpappa har våldtagit henne sen hon var 11 år gammal. Nu sitter han bakom lås och bom på ett psyke. Hon borde vara glad, hon borde vara fri och för första gången i sitt liv kunna skapa vänner. Men hon känner sig fortfarande låst och rädd, hon vill förändra sig men blir ändå utanför. Man får följa hennes liv, hennes tankar och hennes känslor. Man känner hennes sorg över att hennes mamma fortfarande låter Ivan ringa hem till dem och prata, hennes glädje över att få börja med teater, hennes första kärlek, hennes andra kärlek och hennes sociala utveckling.

Denna bok har väldigt vackra och ingående beskrivningar, man kan verkligen känna med Alexandra. Samtidigt känns det hela tiden som om det är något som fattas, boken borde vara så mycket bättre. Den har en bra story med en ung tjej som har överlevt något hemskt som pågått under flera år, men historien fastnar inte. Man känner “Oj, så hemskt” men den där speciella känslan som brukar fastna när man läser sådana här böcker infinner sig inte och man blir faktiskt ganska besviken.

Men jag tror faktiskt att boken kan vara bra för personer som har blivit utsatta för övergrepp och för personer som känner sig lite annorlunda, och även för personer som tror eller är lesbiska eftersom Alexandra funderar mycket på sin sexualitet, hon tycker bara om kvinnor och vill absolut inte ha något med män att göra. Folk kanske vågar komma ut och berätta när de läst boken, jag vet inte, men för mig passade den inte. Men sen kan jag även tillägga att nu när jag sitter och skriver recensionen och kollar lite på baksidan att detta är tydligen den tredje fristående delen om Alexandra, så om man kanske har läst de första böckerna “Alexandras rum” och “De ensammas hus” så förstår man det bättre och tycker böckerna är bra.

Det är en märklig känsla att först längta efter en bok så mycket och sedan knappt vilja börja på den. För om man börjar på den betyder det att den snart tar slut. Men de senaste tio dagarna har jag då slutligen gjort det – lyssnat på den allra sista Harry Potter-boken, Harry Potter and the Deathly Hallows som ljudbok.

Jag erkänner: jag älskar Harry Potter! Jag älskar hela trollkarlsvärlden där man kan laga mat (och diska!) genom bara en viftning med trollspöet, där människor på fotografier vandrar in och ut ur bilderna och där man bara kan säga “lumos” om det är lite för mörkt någonstans. Jag vill gå på Hogwarts, jag vill komma på middag hemma hos den härliga familjen Weasly och jag vill lära mig att spöktransfereras. Mest av allt vill jag inte att magin ska ta slut, jag vill inte att JK Rowling ska sluta skriva för jag vill inte sluta uppleva Harry Potter och alla hans underbara vänner. För det är så, man läser inte Harry Potter-böckerna, oavsett ålder och bakgrund så lever man dem, sida för sida, bok efter bok.

Nu är det alltså slut och det är supersvårt att skriva en recension utan att avslöja något. Men i korta drag så är det nu öppet krig. Inget mer lalla runt på Hogwarts ett helt läsår innan det blir action och Voldemort-konfrontation, här är det ett jämnare och högre tempo från början. Harry är ingen skolpojke längre och han vet att det inte går att skjuta upp saken, han har ett uppdrag att utföra och det måste göras NU, hur farligt och otäckt det än är. Vid hans sida finns, som alltid, Ron och Hermione men är de verkligen beredda att riskera livet för att krossa Lord Voldemort? Vänskapen sätts på hårda prov när jakten på horrokruxerna och Voldemort blir allt mer intensiv och inte bara Harry, Hermoine och Ron svävar i livsfara utan alla de håller kära. Harry vet att det bara finns ett sätt att få slut på mardrömmen men är han redo?

I den mörkaste och hemskaste boken i serien av sju tar JK Rowling livet av flera kända karaktärer. Hon drar tydliga paralleller till nazismväldet och hon låter oss lära känna flera personer ännu närmare. Jag tycker hon är en fantastisk författare som får ihop alla lösa trådar på ett imponerande sätt (för inte fasen hade hon tänkt skriva sju böcker när hon till sin förvåning fick den första publicerad) och hon beskriver Harry, mitt emellan pojk- och vuxenstadiet, nedtyngd av ett alltför tungt ansvar helt suveränt..

Jag ger boken högt betyg och rekommenderar den självklart till alla Harry Potter-fans. Hatten av för JK Rowling och den fantastiska bokskatt hon försett oss med.
Nu ska jag se fram emot återstående filmer.

• Min morbror trollkarlen
• Häxan och Lejonet
• Hästen och Hans pojke
• Caspian, prins av Narnia
• Kung Caspian och skeppet Gryningen
• Silvertronen
• Den sista striden.

Jag tror inte någon den senaste tiden har undgått den nyfilmade “Häxan och Lejonet” som dragit en stor publik till biograferna. Efter den nya filmen kom ut så blev jag fruktansvärt sugen på att läsa boken , men det visade sig att det var hela 7 böcker om landet Narnia, och jag tror inte att de andra böckerna har blivit filmatiserade. Det dröjde några månader innan jag fick ork till det, men för någon vecka sedan föll lusten på och jag lånade en stor och tung bok med alla sju böckerna i sig på biblioteket. Och jag har funderat länge på hur jag ska förklara vad böckerna handlar om jag vet fortfarande inte hur jag ska göra det. Utan vi tar det nog ganska kort eftersom det tar sin tid att berätta vad varje bok handlar om så går vi igenom det kortfattat.

Böckerna om Narnia handlar om en helt annan värld och man får vara med från när världen startas , hur man kommer dit, varför alla djur talar, man får vackra beskrivningar på naturen och man får följa massa med spännande äventyr. Det bör även nämnas att Narnias tid inte beräknas på samma sätt som våran, när det gått bara ett år i våran tidräkning kan det gått hundratals år i Narnia. Alla böckerna är fruktansvärt spännande och även jag som är 20 år gammal och vuxen tycker att det är fruktansvärt bra och jag sjunker med lätthet in i böckerna och man känner sig delaktig i alla äventyr. Man blir lika rädd som barnen och djuren i boken när de möter jättar, ormar ,trolldom, stormar, krig och falska människor. ( Måste även lägga till att det sätt de beskriver lejonet Aslan är otroligt, man kan verkligen se det magnifika lejonet framför sig.)

En sak som bör nämnas är att jag faktiskt är förvånad över att filmen faktiskt följer boken väldigt bra! Oftast brukar man ju bli väldigt besviken på filmen när man läst böckerna men jag tycker både böckerna och filmen är fantastisk. Och jag hoppas att även de andra böckerna kommer bli filmatiserade så alla människor som inte orkar ta sig tiden att läsa böckerna får vara med om alla dessa äventyr som jag varit med om när jag läst boken.

Så skynda er iväg till bokshopen eller till biblioteken och låna dessa böcker antingen vanliga inbundna eller ljudbok, hur som helst så måste ni läsa/höra dem innan ni dör, det spelar ingen roll om ni är 10 eller 80 år gammal. Dessa böcker kommer förtrolla er precis som de gjorde med mig. Och jag hoppas och tror att dessa böcker aldrig kommer gå ur tiden….

Precis som Selma Lagerlöf berättar om Sveriges geografi med sagans hjälp i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, berättar Axel Klinckowström på samma vis om evolutionen i Sagor om förvandlingens lag. Den första sagan handlar om Ming, lungfisken som börjar dra in luft i sin simblåsa, den andra om en av hans ättlingar, Tass, som börjar använda sina femstrålade fenor till att gripa med. Sedan får vi träffa Kvack, som går i land, och så fortsätter det ända fram till Brand, som blir människa när han erövrar hemligheten med elden. Man kan säga att sagorna slutar där Barnen Hedenhös tar vid.

Mellan alla dessa sagor förflyter hundratusentals eller miljoner år, och även om de handlar om de mest olika varelser, är de alla ändå besläktade med varandra. Även om man inte kan ta något i boken för sanning så ger sagorna en ökad förståelse för hur vi och hela planeten sakta utvecklats med tiden.

Sagorna är spännande då de alla handlar om överlevnad. Varelserna i berättelserna måste förändras för att kunna överleva utifrån de nya förutsättningarna i världen, och vi lär oss att man med hjälp av hjärnan kan segra även över en mycket större och starkare fiende. Det tråkiga i boken är att det alltid är hannarna som kommer med initiativet till förvandlingen. Det är först i den sista berättelsen en hona, Brands fru Flamma, verkligen hjälper till.

Klinckowström skriver på ett underhållande och intresseväckande sätt, men använder ofta långa och invecklade meningar, vilket jag hoppas inte avskräcker de unga läsare boken är ämnad för. För den som börjat läsa längre böcker på egen hand och tycker det är roligt med naturvetenskap och historia i skolan (eller om man vill uppmuntra någon till att intressera sig mer för det), är det här en perfekt bok. Eller faktiskt för vem som helst som är sugen på att läsa om sagor från en svunnen tid.

En uppföljare som är minst lika bra som föregångaren. Våra äventyrare nöjer sig inte med att ha utforskat två kontinenter utan ger sig iväg mot en tredje. Här plågas befolkningen av Lo-oom, en gud som har fanatiska anhängare och en förmåga att omvända den mest inbitna ateist.

Lo-oom måste besegras, och det viskas om ett mäktigt vapen som finns i en mystisk grotta i öknen. Henna och Gala reser till oasen där grottan ska finnas, och får veta mer om sitt ursprung. De närmar sig också alltmer lösningen på Terra Hexas gåta.

Som sagt, Terra Hexa II är minst lika kul att läsa som ettan. A. R. Yngve har skapat en fantastisk värld som han utnyttjar till fullo. Jag vet att det förra påståendet låter som en klyscha, så jag ska förklara vad jag menar: Terra Hexa har många små egenheter såsom till synes helt egna fysikaliska lagar, lysande vatten, sol som aldrig går ner, med mera. Dessa små egenheter vävs ihop mot en enda stor förklaring, och används hela tiden i berättelsen på ett intelligent och trovärdigt vis.

Fallna änglar och broderskärlek. Samael är en så kallad Odödlig, och det är nästan hela hans familj också. De Odödliga är inte längre odödliga utan de lever ungefär lika länge som oss vanliga människor. Men de kan gå in i Ejvaron, och därifrån vidare in i olika Psykoheter. De Odödliga kan skapa egna Psykoheter, som kan vara i princip vad som helst. En del Psykoheter ser ut som vår värld, Tillvaron, och en del är så farliga att någon som går in där dör vid första andetaget.

Samael har två bröder, Natanael och Gabriel, och han älskar dem jättemycket. Gabriel är godheten personifierad medan Natanael är bara till hälften Odödlig och vet inte ens om det. Natanael känner sig utanför, eftersom han känner på sig att det är någonting som resten av familjen inte talar om för honom.

Natanael blir alltmer våldsam och skadar flera personer i skolan när han utövar sin egen rättvisa. Samael och Gabriel blir alltmer bundis och har skapat en egen värld i en av deras Psykoheter, där de tillbringar mycken tid. Natanael får en mentor, som vill att han ska bejaka monstret i sig. Någon vill samla ihop alla Odödliga och kasta ner dem i eviga fängelsehålor.

Samael är ännu en bra fantasybok från Wela Förlag. Berättelsen går i ett långsamt tempo men är trots det väldigt fängslande. Fantasybitarna funkar riktigt bra och det finns stor potential i upplägget med Ejvaro, Tillvaro och Psykoheter. Stämningen och karaktärerna byggs upp under hela den tålmodiga berättelsen, men tyvärr är slutet på boken aningen platt. Vad jag skulle önska mig nu är en uppföljare på denna fängslande bok, som bättre tar tillvara på potentialen i världen som byggts upp.

Men denna bok är inte bara fantasy, det är också en bok om tonåringar med tillhörande revolt, osäkerhet, utanförskap och känsla av odödlighet. Här gör Jorun ett fantastiskt jobb, och jag önskar att jag hade kunnat läsa Samael för femton år sedan.

Fantasy för ungdomar. Henna och hennes syster Gala har växt upp i världen Terra Hexa, en värld där solen aldrig går ner. De har en morbror, Ingo, som är ute och reser i hela den kända världen och som har massor av fascinerande historier att berätta för systrarna. De drömmer om att en dag resa till outforskade områden, och kanske hitta horisonten.

Outforskade områden verkar det finnas gott om, eftersom det är svårt att ta sig fram utanför vildmarken. Efter att vildmarken passerats börjar Draget göra sig kännbart, en slags kraft som drar allt bakåt och försvårar enormt för resenärer att ta sig längre in mot okända land.

Ingo ska anordna ännu en expedition för att upptäcka nya världar, och Henna och Gala samt deras vänner Mick och Rydel får chansen att följa med. Varför går solen aldrig ner, och vad beror det mystiska Draget på? Är världen platt eller klotformad? Och vad finns egentligen bortom vildmarken och dårarnas öken?

Terra Hexa är en riktigt bra bok, och väldigt lättläst. Språket är tyvärr lite tråkigt tycker jag. Meningarna är varken komplexa eller vackra utan marscherar taktfast mot målet; att få historien berättad. Detta gör å andra sidan att det aldrig känns som att Terra Hexa stagnerar, det händer saker hela tiden och om du brukar bli uttråkad av omständliga beskrivningar så är detta en bok för dig.

Många fantasyböcker är nerlusade med klyschor och tröttsamma upprepningar av gamla, välkända koncept. Så icke Terra Hexa, den känns väldigt fräsch. Ska det krävas en okänd författare för att svängarna ska vågas tas ut litegrann? Tappar man lusten att vara originell när man sålt en miljon böcker?

Stödj A. R. Yngve genom att köpa boken, och stödj hans lilla förläggare Wela Förlag genom att köpa boken direkt genom dem.