bokbloggen.com

Suverän debutroman. Olof, Carolina och Fabian hängde mycket tillsammans under universitetstiden, men Olof har inte hört av sina vänner på mer än tio år. Förrän nu. Olof är idag doktorand i historia och kämpar med sin avhandling, men allt avbryts då han får ett paket från Fabian som innehåller en CD.

Olof kollar igenom Fabians efterforskningar på CD:n men tänker inte så mycket mer på det förrän Carolina ringer och berättar att hon har fått ett likadant paket och att Fabian är anmäld försvunnen någonstans i Västerbottens inland. De två börjar forska i Fabians material och det verkar som att han var något på spåren, svenska nazivänner och royalister i mäktiga sällskap.

Boken är skriven på härlig svenska med enormt ordförråd, och referenserna till svensk historia är inte för detaljerade och tråkiga utan precis rätt för att skänka historien lite kraft. Andreas beskriver skogen på ett sätt som ger mig kalla kårar eftersom jag känner igen känslan:

“Tyst Olof!” väste hon och kisade nervöst mot skogsbrynet.

Egentligen var det bara ett hastigt ögonkast, likafullt kände jag hur ilningarna kom krypande längs ryggraden. Kunde Carolina också förnimma det - att det var något galet med skogen härute? Rörelserna som anades bland de väldiga stammarna var alldeles för tunga och regelbundna för den svaga vårvinden. Grenarna vajade som utväxter från ett levande korallrev. Jag tyckte inte om träden här ute, gillade dem inte alls. De utstrålade en vilja. En observerande, reflekterande och kalkylerande närvaro.

Som om någon höll oss under uppsikt.

Man behöver inte nödvändigtvis vara bekant med djupa skogars hotfulla vajande i en lätt bris för att njuta av denna bok. Om året var till ända skulle jag säga att detta är årets bästa bok. Skräck, thriller, historia och övernatur i en perfekt blandning.