bokbloggen.com

Alex och Rosies vänskap börjar när de skickar lappar till varandra på lektionerna i lågstadiet och trots många tillsägelser från deras stränga fröken kommer de allt närmre och de fortsätter vara bästisar genom åren. Boken bygger på deras skrivna meddelanden till varandra, först på små felstavade lappar, sedan via messenger och email.

Tillsammans genomlever de skolan och det blir en stor chock och omställning för dem båda när Alex familj i slutet av vännernas tonår bestämmer sig för att flytta till USA.

Trots löften om att besöka varandra, gå på skolbalen tillsammans och plugga ihop, Alex till läkare och Rosie på hotellskola, så blir det inte riktigt som de tänkt sig. Deras liv utvecklas i olika riktningar men trots att de verkligen befinner sig i olika världar fortsätter de hålla kontakten på sin resa genom livet.

Det här är en åkta feel-good-roman! Man blir varm, glad, stressad, engagerad och kan inte lägga den ifrån sig. Det är en härlig bok och den var väldigt lättläst trots korrespondensupplägget.

Jag erkänner att jag har kollat på den här boken tidigare men eftersom jag på något vis fått för mig att författaren heter Cecilia Ahrén och är svensk, och jag inte brukar gilla svensk chicklitt, så har det dröjt ända tills nu innan det blev dags.

Cecelia Ahern är i själva verket irländska och fajtas med Marian Kayes om tronen som mest älskade feel-good-författare. Författarens debutroman heter ”PS jag älskar dig” och kom ut 2004 i Sverige. Självklart har jag redan kastat mig över den och recension kommer inom kort.