bokbloggen.com

Det här är en väldigt söt liten bok, framsidan är en vit kylskåpsdörr täckt av post-it lappar. Bäst av allt är att sidorna inuti är post-it gula, för hela romanen består av enbart lappar som en hårt arbetande ensamstående mamma och hennes mycket upptagna 15-åriga dotter skriver till varandra när de inte hinner ses. Vilket, i början av boken, verkar vara för det mesta. Många lappar handlar om att diskmaskingen behöver tömmas, kaninburen städas och mat handlas. Och så behöver Claire pengar till flip-flops såklart. Men snart händer något som gör att lapparna blir mer betydelsefulla för mor och dotter, och de börjar skriva sådant de inte kan säga till varandra, även om tiden hade räckt till.

På ett sätt gillar jag att romanen består av bara lappar, det känns avskalat och fräscht. Å andra sidan är det flera lappar som inte känns äkta, jag har svårt att se hur någon skulle kunna skriva på det sättet i verkliga livet. Men boken påminde mig om hur bra det är med lappar. SMS raderas efter ett tag, communityn går man ur, och hur ofta läser man gamla mail? Men när man hittar en sparad papperslapp långt in i byrålådan blir man riktigt glad, för den kan påminna om något man annars hade glömt bort.

Det är ingen dum bok, men jag tror du kan börja din egen, varmare och för dig mer betydelsefull berättelse på din egen kylskåpsdörr.

GOD MORGON!!! MAMMA!

Var är du? Vad står på?

I din almanacka står det att du ska vara på jobbet senare idag. Jag försöker nå dig där. Varför har du ingen mobil???

Det finns kall pizza till frukost åt dig. Jag tog med det som blev över av min. Jag önskar att du inte bara hade gått upp i rök. Jag vet att jag borde ha kommit hem tidigare från pizzerian, men pappa ville tala med mig. Lugn, jag berättade inte att du hade varit hos doktorn.

Kommer hem direkt efter skolan.

Claire