bokbloggen.com

En av mina favoritböcker är Naiv.Super. av Erlend Loe. Ändå har jag inte kommit för att läsa några fler av hans böcker. Men det var ju dumt, inser jag nu.

Gör vad du vill börjar med ett sms från 18-åriga Julies pappa, som han skickar medan planet han, Julies mamma och bror befinner sig i störtar någonstans i Afrika. Meddelandet avslutas med ”Gör vad du vill”.

Julies terapeut psykogeir råder Julie att skriva dagbok för att bearbeta sin sorg. I dagboken berättar hon om hennes planer på att ta livet av sig, eftersom hon inte längre ser någon vits med att leva. Hennes bästa vän Constance försöker att muntra upp henne genom att få henne att träffa så många djur och människor som möjligt. När Julie misslyckas med ett självmordsförsök, spenderar hon istället sin ärvda förmögenhet på att flyga runt i världen, i hopp om att något av planen ska störta. Hon spenderar mycket tid på flygplatser, och på att fundera över hur hon bäst kan dö utan att själv göra något för det. Hon forskar i vilka platser i världen som är mest farliga att besöka, och bestämmer sig sedan för att ta sig dit. Bland annat åker hon till Rumänien för att få fågelinfluensa.

Nu har jag legat flera timmar på en ganska nött bänk bredvid ett område med biljettdiskar på Kastrup. Jag lyssnar på musik och försöker acceptera att jag är nere på marken igen. Men det är svårt. Det är så futtigt. Och tankarna går i stå. De kretsar runt samma sak hela tiden. Jag tänker att om människor runt mig helt plötsligt kan dö, i långa rader närapå, då är det ingen ände på det. Då är det ingen idé att fästa sig vid någon. Jag blir tvungen att bara vara Julie, ensam, nu och för alltid. Eller också kan jag välja att inte vara över huvud taget. Men då måste jag skärpa mig och göra det ordentligt, så att det inte kan missförstås som ett rop om hjälp. Allt inne i huvudet får plats i en pytteliten cirkel. Jag kommer hela tiden tillbaka till utgångspunkten. Jag måste snarast möjligt upp i luften igen. Där jag hör hemma. Och där oförutsedda saker kan hända. Mänskliga fel. Tekniska fel. Saker jag inte själv styr över.

Precis som i Naiv.Super. så handlar berättelsen om någon som inte längre ser vad meningen med något är, och på sätt och vis börjar om på noll. Och någonstans bland allt det som känns tomt och gör ont, kommer den större bilden fram. Det komplicerade blir enkelt, och det är därför jag tycker den här boken är så fin. Dessutom är berättelsen ofta rolig mitt i allt det sorgliga. Ännu en bok som får en hedersplats i min bokhylla!