bokbloggen.com

”Varje kvinna som föder ett barn dömer detta barn till döden. Det är sanningen hos födandet: Utan det, ingen död.” Detta är slutsatsen i Carl-Johan Malmbergs första av 58 essäer i hans magnifika samling kort och gott betitlad M. En tankeväckande och ryggradsrusande nihilistisk sammanfattning av livet, men samtidigt en rivstart på en i slutändan allt annat än svart bok. Malmbergs digra verk – ett urval av de texter kulturskribenten författat sedan sent 80-tal – belyser, lyser upp och i bästa fall upplyser, snarare än kastar mörka skuggor över kulturhistoria, tillvaro och läsare. Så är till exempel ”Melankoli – ett brukbart begrepp?” en provokativ och upplyftande uppgörelse med det negativa begrepp som enligt Malmberg dominerar vår kultur:

”Men ofta, under 1900-talet, har olika konstverk, ja, hela konstnärskap fått etiketten melankoliska utan att konstnären eller verket nämner melankoli. [...] Sällan ifrågasätts sådana attribueringar. Men fungerar de? Är de sanna? Är de inte i själva verket omvägar kring vad verken egentligen handlar om?”

Malmberg menar att rädslan för en passivitet som går stick i stäv med vår tids produktionsfixerade ideologi tvingar oss att tillskriva negativa egenskaper åt en konstnärlig tomhet och stillhet som i själva verket kan beteckna befrielse. Nu politiserar Malmberg inte, men vill man göra det kan man dra tanken till sin spets och uttrycka det så att konsumtionssamhället skrämmer sina medborgare till att producera genom att beteckna frånvaron av aktivitet som melankolisk – med andra ord sjuklig.

Det är imponerande att se Malmberg hoppa mellan konstarterna och behandla Mahlers symfonier, Fassbinders filmer och Becketts dramer med lika stor självsäkerhet. Det vore samtidigt oärligt att påstå att alla texter tillfredsställer. I bästa fall uppnår han en fulländad balans mellan fängslande råmaterial, stimulerande språk, utsökt berättarstruktur och sinnesvidgande slutsatser. I värsta fall ger han sig hän åt det Aldous Huxley träffande beskrev som de lärdas fruktlösa tendens att ägna all verksamhet åt att försöka besvara ”who influenced whom to say what when.” Ett slags intellektuell rundgång, med andra ord. Namedropping på högre nivå.

Med sin tematiska bredd, och sina tankeväckande analyser blir M i slutändan ändå en självklar titel att införskaffa för var och en som är intresserad av internationell kulturhistoria sedd genom en mycket lärd och klarsynt svensk intellektuells ögon.